Föglö

Föglö kyrka, troligen tillägnad Maria Magdalena, ligger vid Kyrksundet, intill den gamla Valdemarsleden, eller det s.k. Danska itinerariet, som nedtecknats någon gång på mitten av 1200-talet."Fyghelde" nämns i raden av hamnar mellan Linaboete (Lemböte) och Thiyckekarl (Kökar). Under Föglö kyrka lyder idag kapellförsamlingarna i Sottunga och Kökar. Men så har det inte alltid varit, under medeltiden var Sottunga enda kapell inom moderförsamlingen. Den rymliga kyrkogården, med välbevarade stigluckor, omges av en mäktig stenmur, där man alltjämt kan se bomärken efter gården som levererat stenen. Kyrkan är ännu inte analyserad eller färdigt undersökt, varför vi nedan presenterar det rådande forskningsläget. Den nuvarande kyrkan är resultatet av en radikal ombyggnad 1859-61.

Flera bilder

Till exteriören skiljer sig kyrkan från övriga åländska moderkyrkor. I stället för utvalda stenar av röd granit, eller rapakivi, ser vi här gråa granitblock med grova borrhål från brytningen som vittnar om en mera industriell stenbrytning. Fönster och dörröppningar kantas av tegelsten Ett smalt västtorn i rödgranit, med stora tegelinramade fönsteröppningar, ansluter sig till ett överdimensionerat kyrkorum med planen utformad som ett likarmat kors. I västra korsarmen, närmast tornet, syns resterna av en annan kyrka, en kyrka uppförd i rödgranit. Från söder anas t.o.m. spåren av ett nedrivet vapenhus. Alla korsarmar genombryts av stora dubbelfönster, upptill avslutade med dekorativ snedrutig spröjsning. Sydentrén är inbyggd i en extra utbyggnad av tegel framför den södra korsarmen, medan en polygonal utbyggnad mot öster utgör sakristia. En dekorativt lövsågad taklist löper runt alla korsarmar.

Den korsformiga planlösningen framgår tydligare av byggnadsritningarna från 1857 signerade av den kände åboarkitekten G.T.P. Chiewitz. Planritningen visar hur den korsformiga byggnadskroppen anslutits till det tidigare existerande västtornet, och hur delar av det tidigare långhuset bildar den västra korsarmen. Östra korsarmen avslutas av en polygonal utbyggnad som utgör kyrkans sakristia. Tillsammans med portalen vid södra korsarmen utgör tornets västportal kyrkans huvudentréer. Direkt in till sakristian leder en smal dörr mot söder.

Den osmyckade och ljusa interiören, med högt vitt kryssvalv i korsmitten som dominerar över lägre kryssvalv i korsarmarna, och högaltaret i öster långt framskjutet mot korsmitten, ger ett avskalat intryck. Koret i östra tvärarmen ligger på en högre golvnivå några trappsteg upp. Färgsättningen är återhållsam med vitkalkade väggar och valv och en golvbeläggning av öländsk plansten. Här finns det ingenting i arkitekturen som erinrar om den medeltida kyrkan. Tvärtom, den fasta inredningen är radikalt modern, med altare, läspulpet och altarkrans i asketisk utforming från 1968. Bänkarna som också då förnyades är strukna i en mörk blågrön färgton. Ansvarig arkitekt är Erik Kråkström. Altarbordet pryds av ett medeltida relikvariekors i silver, stilistiskt daterbart till tiden omkring 1400, infattat i ett skyddande fodral av plexiglas.

Den äldre kyrkans utseende är välkänt. Dels föreligger kyrkans gamla sigill där sydfasaden återges, dels framgår planen och sydfasaden av oförverkligade förändringsritningar uppgjorda av P.J. Gylich på 1840-talet. Därtill kommer ytterligare dokumentation i samband med arkeologiska utgrävningar 1966. Föglö kyrka bestod ursprungligen av ett enskeppigt långhus, med ett smalare rakt slutet kor i öster. En liten sakristia hade murats mot östra delen av norra långväggen, medan ett ovanligt rymligt vapenhus anslöt sig mot västra delen av sydväggen. Ett högt parfönster fungerade som ljusintag söderut, mot norr fanns inga fönster. Kyrkan uppvisar typiska åländska drag, den var uppförd i rapakivi med kalkstensinramade fönster och dörröppningar, och en prästdörr ledde direkt in till det smala koret. Långhuset var indelat i två kryssvalv av tegel. Valven vilade på grova murpelare utmed långväggarna. I denna första stenkyrka är långhuset, från 1300-talet, troligen äldst. Enligt utgrävningsritningarna låg det smalare koret inte axialt i förhållande till långhuset, utan snett mot nordost. Sannolikt är detta en felbedömning. Korets norra vägg utgrävdes aldrig, och visitationer och byggnadsgranskningar påtalar inga brister i samband med koret. Eventuellt uppfördes det dock sekundärt i relation till långhuset, i likhet med sakristia och vapenhus. Västtornet från 1500-talet är en av de yngsta medeltida konstruktionerna bland Ålands kyrkor.
Vid utgrävningarna påträffades fragment av glasmålningar. Viktigast var dock grunden till det medeltida altaret med bevarad altarnisch innehållande kyrkans märkligaste föremål, det lilla relikkorset i silver, som numera pryder högaltaret. När det påträffades innehöll det alltjämt den ursprungliga reliken, en benflisa som enligt inskriften på en bifogad pergamentlapp skulle ha tillhört Maria Magdalena. Mer än hälften av det medeltida långhuset, med kor, sakristia och vapenhus, raserades i slutet av 1850-talet för att ge vika för en ny, och för åländska förhållanden, helt främmande kyrkoarkitektur. Senast genomgick kyrkan en större restaurering 1967. Återinvigningen skedde 1968.

Lillklockan från 1400-talet, med bevarade mästarmärken från Stockholm hänger alltjämt i tornet.

Äldre altartavla föreställande Nattvarden, av målarmästaren Jonas Bergman 1759 hänger på södra tvärväggen, ovanför sydportalen.

Altartavlan, föreställande Nattvarden, av hovmålaren R.W. Ekman 1861, har efter den senaste renoveringen erhållit sin placering på den västra tvärväggen.

Orgeln, placerad längst fram i kyrkan, bakom högaltaret, byggdes 1970 av Kangasala orgelfabrik. Den äldre orgelfasaden från 1864 pryder dock alltjämt den nya orgeln.

Ett modernt träkrucifix hänger i det inre nordöstra hörnet intill läspulpeten, det är snidat av konstnären Dick Häggblom, och skänktes 1986 till kyrkan.

Dreijer, Matts, Medeltidskyrkan i Föglö, Åländsk Odling 1967, 3-31.

Karlström, Gisela, S. Maria Magdalena i Föglö, Sanct Olof 1986, 163-172.

Dreijer, Stig, Relik-krucifixet från Föglö Sta Maria Magdalena kyrka, Sanct Olof 1988, 19-32.

Tidningen Åland, 26 augusti 1989.

Flera bilder