 |
Lumparland |
Lumparlands kapellkyrka, tillägnad både Sankt Andreas och Sankta Birgitta, lyder under moderkyrkan i Lemland. Den ligger centralt i socknen, på en hög kulle i Klemetsby. Samtidigt är den tillgänglig sjöledes via Kapellviken, som mynnar ut i Lumparn. Kyrkogården är inhägnad av en ålderdomlig bogårdsmur krönt av ett sadeltak, alltigenom av trä.
Exteriör
I exteriören döljer det låga vitmålade träkapellet den underliggande horistontala timmerkonstruktionen bakom en stående brädfodring med ribbor. Kapellet är täckt av ett tjärat spåntak. Östgaveln är tredelat avfasad, medan gaveln i väster pryds av ett smalt, svagt framskjutande klocktorn som når 17,7 m i höjd. Tornet kröns av en brant pyramidal spira. Sydfasaden upptar två fönster, smårutigt spröjsade med 4 x 4 rutor, jämte vapenhus mot västra delen av södra långväggen.
Planlösning
Kapellet har en rektangulär plan, med en tresidig avslutning av koret mot öster. Till det inre mäter kyrkan 18,15 x 7,2 m. Mot söder mäter vapenhuset ca 3,6 x 4,1 m, och motsvarar därmed ungefär sakristian mot nordväggen vars inre mått är 4,1 x 3,4 m. Tornet skjuter 1 m ut från västgaveln. I bredd mäter det endast drygt 2 m. Av kapellets totalt 10 fönsteröppningar är de 8 större symmetriskt placerade utmed långväggar och kor.
Interiör
Kyrkointeriören är ljus tack vare de talrika fönstren (storlek 118 x 103 cm) och den ljusa färgen i innerväggar och tak. Invändigt har kyrkan ett tunnvalv av trä. Interiören domineras av den stora altartavlan på östra korväggen signerad av Victor Westerholm 1887, med motivet "Kommen till mig". 1842 ersattes en äldre predikstol utan skulptural utsmyckning av en annan enkelt panelad variant. Läktaren, med skrank där panelerna föreställer "Salvator Mundi" omgiven av apostlarna, målades 1760 av Klas Lange (Claes Langh ). En äldre altartavla skildrande Nattvarden donerades av kofferdiskepparen Anders Andersson Edberg i Klemetsby 1736. Kyrkskeppet skänktes till kyrkan 1835 av handlanden Carl Gustaf Löthman.
Byggnadshistoria
Den nuvarande kapellkyrkan har haft många föregångare:
a) Kapellet nämns första gången 1544, då det miste en klocka vägande 3 lispund, eller ca 25 kg. 1637 ges oroande rapporter om att kapellet står i en fuktig äng, att allting är olåst, att fönstren är sönder och att kapellet setts fullt av getter. Kyrkotaket var ruttet, altaret var alltför lågt, golvet var ojämnt med oordentliga bänkar, dessutom saknade man altarskiva, biskopsstol och bokstol. 1642 hade nödtorftiga reparationer utförts, fönster, tak och golv hade åtgärdats. Kapellet, som mätte 9,5 x 7,9 m, hade en takbeläggning bestående av näver täckt med taklagstockar. 1647 förordades att altaret skulle upphöjas så att tavlan kom i nivå med fönstren, bänkarna skulle repareras, och predikstol skulle inrättas vid fönstret. Ett vapenhus på ca 3 x 3 m nämns också. 1651 ansågs inredningsarbetena vara slutförda. Altaret hade äntligen upphöjts, kapellet hade bl.a. erhållit ny dukskiva, predikstol, och dopfunt. "Innanbygnan efter lofven är herlig bestel", det enda som nu återstod var nu att göra dörr för den inbyggda stolen, ett lock för funten samt ett ryggstöd för brudstolen. En klockstapel nämns 1655. 1660 mottogs en kyrkklocka donerad av makarna John Olofsson Berg och Kirstin Persdotter från Haddnäs. Den var gjuten i Stockholm. Klockstapeln restaurerades 1666.
b) redan 1659 inleddes en diskussion om kapellets flyttande, olika alternativ diskuterades, med resultat att kapellet flyttades år 1666. Samtidigt nämns att altartavlan skulle förgyllas. Den utvalda platsen var en kulle intill den sanka äng där kapellet tidigare stått. 8 fönster skaffades till det nya kapellet, men inga uppgifter föreligger om kapellets planlösning och proportioner. Dock omnämns en kordörr. Detta andra kapell förstördes under Stora ofreden, när det uppbrändes av fienden. Kyrkklockan räddades ur elden.c) Efter freden i Nystad 1721 påbörjades småningom
återuppbyggnadsarbetet på det äldre kapellets grund. 1728 var det dags för
takläggning av det nya kapellet. Det mätte ca 11, 3 x 7 m, med en inre
takhöjd på knappt tre meter. Kapellet hade vapenhus mot söder
och sakristia
mot norr. Altartavla föreställande Nattvarden donerades av Anders Andersson
Edberg 1736. Ny klocka bekostad av församlingen gjöts 1745 i
Stockholm. Sannolikt hängde båda klockorna i den lilla klockstapel som
alltjämt pryder västgaveln. Till den tidigare läktaren, målad av Claus Langh,
fogades en kvinnoläktare 1781, sannolikt utmed nordväggen.. 1804 konstaterades
att vapenhuset behövde spånläggas, "men att göra någon tilbyggnad
till utvidgande af deras trånga kyrka, därtill funnos de alldeles icke
benägna". Trots detta diskuterades kostnadsförslag och ritning redan
1806.
d) Sin nuvarande planlösning erhöll kapellet 1812 genom att den länge planerade utvidgningen av kyrkan äntligen förverkligades. Nu tillfogades ett tresidigt korparti mot öster, med 11 alnars längd och 12 alnars bredd. Planlösningen var säkert inspirerad av Sottunga kapell, som 10 år tidigare hade genomgått en liknande utvidgning av koret. Till det yttre var kapellet brädfordrat och rödfärgat, taktäckningen bestod dels av tjärade spån, dels av tjärade bräder. Ny predikstol med invändig panel och utvändig brädfodring anskaffades 1842. Kyrkskeppet donerades 1847. Den vid Lemströms kanal bosatte konstnären, och grundaren av den s.k. Önningeby-kolonin, Victor Westerholm, erbjöd sig 1886 att för en ringa penning måla ny altartavla. Utvändigt ströks kapellet 1896 med vit oljefärg.
Litteratur :
Dreijer, Matts, Lumparlands kyrka, Åländsk Odling 1961, 90-98.
Ekström, Kjell, Altartavlan i Lumparlands kyrka 100 år, Sanct Olof 1987, 98-106.